Schack matt på dig, morfar! Nej, så blev det nog aldrig. När jag var tio år, på 1950-talet, lärde morfar mig hur pjäserna skulle flyttas och det var fascinerande att se hur komplicerat detta till synes enkla spel var.
Morfar var en mycket erfaren och säkert duktig schackspelare och risken att en tioåring på allvar skulle slå honom var nog minimal.
Vi spelade några matcher i hans lilla etta i centrala Gävle och jag minns att morfar nog lät mig vinna ibland, men inte alltid.
Det var inte lätt att hantera alla dessa pjäser och därför spelade vi i stället Dam, ett spel där endast bönder spelar mot bönder, de andra pjäserna ställs åt sidan. Det var betydligt lättare och roligare.
Trumfen var om en bonde, pjäserna längst fram, nådde till motståndarens sida. Då förvandlades bonden i ett slag till en drottning och då blev det spela av! Damen är spelets starkaste pjäs och går (i princip) precis som den vill. Då hade bönderna inte mycket att sätta emot.
Morfar spelade också korrespondensschack. Det var på den ”gamla goda tiden” då korrespondensschack spelades rent fysiskt och inte som i dag via datorer. Morfar Erik skrev ned sitt drag på ett papper, stoppade det i ett kuvert och klistrade på ett frimärke och lade det hela på brevlådan. Bara någon dag eller några dagar senare kom ett returbrev från hans motståndare och morfar begrundade noga motståndarens drag.
Detta var alltså förr i tiden då posten hade tid med breven och delade ut brev och kort två gånger om dagen, inte som nu då och då, några gånger i veckan.
Morfar dog 1962 och då förärades jag inte bara hans moped, en Zündapp tror jag det var utan också hans älskade schackspel. Det bestod av så kallade tävlingspjäser, val använda, och ett bräde med gula och bruna rutor.
(Den noggranne lägger nog märke till att två pjäser står fel på schackbrädet ovan. Men det är en synvilla och beror på kameravinkeln. De svarta bönderna på fjärde och femte rutorna från vänster ser ut att vara en kung och en drottning men är och förblir bönder.)
Om jag spelar schack i dag? Nej, sällan eller aldrig. Har svårt att uppbåda rätt intresse och koncentrera mig så länge. Det har inte äldsta barnbarnet, 17 år. Han koncentrerar sig och slår mig lätt.