”Den går bra ännu!”
Den äldre generationen var inte så mycket för slit-och-släng. Men frågan är om inte min pappa, Gunnar, satte någon form av rekord. När han var skeppsgosse, en slags yrkesutbildning för fattiga gossar i flottan, marinen, så köpte han en rakborste ombord på flottans segelfartyg Jaramas.
Något av befälen sålde lite olika förnödenheter till skeppsgossarna för att dryga ut lönen och pappa köpte alltså en rakborste. Den separata tvålen i rörform var förpackad i staniol och den skalades av allteftersom den gick åt.
Sagt och skalat.
Köpa en ny..?
Vi skriver 1936. När pappa dog 2016 hade han kvar samma borste.
”Du har inte tänkt på att köpa en ny?” frågade jag en gång.
”Varför då? Den här fungerar ju fortfarande!”
Och visst, så var det. Visserligen var den synnerligen väl använd men den klarade i alla fall uppgiften: att bre ut tvål i ansiktet.
Det var inte en av sparsamhetsskäl som han aldrig köpte någon ny. Han hade hyfsad ekonomi och var något av en klädsnobb, en egenskap jag ärvt (älskar kläder, speciellt skjortor!).
”Rakar du dig vått eller torrt?” frågade pappa en gång,
”Va? Vad är det? frågade jag men kom strax på att det måste handla om elektrisk rakapparat kontra rakhyvel.
”Vått”, svarade jag.
Då såg han lite nöjd ut.
I sin himmel behöver han nog inte raka sig. Man kan ju inte ta med sig något till himlen, ingen hund (Får man ta hunden med sig in i himlen…) eller rakborste.
Pappas rakborste har jag sparat. Ett kärt minne.
