Välkommen till min blogg. Jag är med på bilden ovan, barnet längst till höger i pappas knä. Jag är ungefär åtta månader gammal – mer om det strax.
Men vad ska den här bloggen handla om? Foto och film, egna projekt. Ibland är jag personlig, ibland förbannad – ofta på tröga politiker som inte tar itu med klimatkrisen.
Men tillbaks till bilden ovan. De tre barnen där lever, inte föräldrarna. Ja, ungefär som det brukar vara när åren gått. Jag saknar mamma och pappa mycket, det blev så tomt när de gick ur tiden. Nu står jag själv först i ledet, något som Anders Carlberg, legendarisk ledare för Fryshuset i Stockholm, mycket handgripligt visade på en föreläsning i det kalla huset.
– Nu när mina föräldrar är döda, sa han, så står jag först i ledet, och demonstrerade med ett rejält kliv fram mot publiken hur det kändes. Nu är tyvärr även Anders Carlberg död, han dog 2013.
Carlberg växte upp på Södermalm, jag i Stockholms södra förorter, söder om det söder som det hette, och kanske fortfarande heter. Två Stockholmskillar, Anders och jag, men vi kände aldrig varandra.
Jag föddes i Örby, någon mil söder om Stockholms city (hette centrum förr). Örby var landsbygd på 1940-talet. Visst det gick spårvagn dit men det var väl det enda stadslika.
Jag har få minnen därifrån, jag var liten när vi flyttade.
Många år senare skulle jag visa min mellandotter Åsa var jag vuxit upp. Men det var inte lätt…
Men var är mitt barndomshem?
…jag hade ändå en klar minnesbild från senare besök hur det såg ut. Platsen i Örby där vi bodde hette Juliaborg. Vid en liten idyllisk korsning låg hyreshuset som vi bodde i. På andra sidan korsningen låg några butiker.
Vi frågade folk på gatan, de skakade på huvudena. Nej, ingen aning.
Frågade några äldre, jo, vid tredje försöket blev det napp. Vi fick en vägbeskrivning. Och där, se där!
Mitt barndomshem hukade sig under en dånande, fyrfilig trafikled som byggts på pelare över den lilla korsningen där barndomshemmet låg kvar. Det som verkade så stort förr, var så litet nu.
Och där utanför huset satt jag i pappas knä en varm sommardag 1948. Pappa blev 97 år – undrar hur gammal jag blir?
Nya inlägg i bloggen ungefär en gång i veckan. Häng med!