<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	>

<channel>
	<title>blogg-arkiv - Klintberger</title>
	<atom:link href="https://klintberger.se/category/blogg/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://klintberger.se/category/blogg/</link>
	<description>Klintberger</description>
	<lastBuildDate>Mon, 01 May 2023 14:23:42 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	
	<item>
		<title>Skål i en buske tamejfan!</title>
		<link>https://klintberger.se/blogg/skal-i-en-buske/</link>
					<comments>https://klintberger.se/blogg/skal-i-en-buske/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Klintberger]]></dc:creator>
		<pubDate>Mon, 01 May 2023 13:24:48 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[blogg]]></category>
		<category><![CDATA[Valborg]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://klintberger.se/?p=239692</guid>

					<description><![CDATA[<p>Starten skedde i ett buskage vid tunnelbanestationen Tallkrogen. Väl dolda i ett buskage öppnade vi en flaska Explorer vodka som någon äldre kamrat köpt ut. Vi blandade med apelsinjuice för att slippa känna smaken. Det var ju ändå effekten vi var ute efter. Klädseln, ordet klädkod fanns inte då, var kavaj, oavsett väder. Och det [&#8230;]</p>
<p>Inlägget <a href="https://klintberger.se/blogg/skal-i-en-buske/">Skål i en buske tamejfan!</a> dök först upp på <a href="https://klintberger.se">Klintberger</a>.</p>
]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[
<ul class="wp-block-list">
<li><strong>Skål på er killar! Nu ska vi fan i mej ha roligt!<br>Jag minns min ungdoms Valborgsfirande på 1960-talet i Stockholm. Målet var förstås Grönan, nöjesparken Gröna Lund på Djurgården.</strong></li>
</ul>



<blockquote class="wp-block-quote is-layout-flow wp-block-quote-is-layout-flow">
<p class="wp-block-paragraph">Starten skedde i ett buskage vid tunnelbanestationen Tallkrogen. Väl dolda i ett buskage öppnade vi en flaska Explorer vodka som någon äldre kamrat köpt ut. Vi blandade med apelsinjuice för att slippa känna smaken. Det var ju ändå effekten vi var ute efter.<br><br>Klädseln, ordet klädkod fanns inte då, var kavaj, oavsett väder. Och det var ofta kallt, ibland kom ett lätt snöfall, men lik förbaskat hade man kavaj &#8211; man var inte lika frusen på den tiden. Håret var välordnat med fet Brylcreme, varje våg låg på plats.<br><br>Väl ”grundade” efter buskarna tog vi tunnebanan till Slussen och spurtade ner till Djurgårdsfärjan. Där var det festligt, folkligt och fullsatt.<br>Hade man tur så var kaptenen på färjan någorlunda nykter, annars körde han med ett brak in i kajen på Djurgården så att både folk och fä föll på varandra. Men alla bara skrattade (utom kanske den som låg längst ner…).<br>Nåväl, nu var det inte många steg till Grönan. Nu gällde det att sträcka upp sig och se nykter ut, annars löd ordern från vakten: du får nog ta en runda först och nyktra till lite…<br><br>&#8221;Vi krockade och vakterna skällde&#8221;<br>  <br>Men väl där inne var det fullt ös på alla karuseller, berg-och-dal-banor och lustiga hus. Larmet var öronbedövande. Vi roade oss kungligt, krockade med radiobilar så hårt att vakterna skällde; vi tog till och med en svängom på dansbanan i jakten på tjejer. Ibland försökte man tilltala dom i någon kö och ibland gick det bra, ibland blev det nobben, snörpta munnar.<br><br>Framåt 12 eller kanske 01 stängde Paradiset och vi tog motsatt resa tillbaka, trötta men glada. Ibland nickade någon till på tunnelbanan, ibland till och med stående, sittplatser var det ont om.<br><br>Numera avnjuts Valborg inomhus med god mat och dryck och sedan TV. Vi brukar planera diverse aktiviteter som att titta på brasor och lyssna på dåliga körer men det slutar ändå med att vi är hemma.<br><br>Annat var det på 60-talet.</p>
</blockquote>
<p>Inlägget <a href="https://klintberger.se/blogg/skal-i-en-buske/">Skål i en buske tamejfan!</a> dök först upp på <a href="https://klintberger.se">Klintberger</a>.</p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://klintberger.se/blogg/skal-i-en-buske/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Foto, film och tröga politiker</title>
		<link>https://klintberger.se/blogg/nu-startar-vi-igen/</link>
					<comments>https://klintberger.se/blogg/nu-startar-vi-igen/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Klintberger]]></dc:creator>
		<pubDate>Sun, 01 Jan 2023 14:57:00 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[blogg]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://klintberger.se/?p=239342</guid>

					<description><![CDATA[<p>Välkommen till min blogg. Jag är med på bilden ovan, barnet längst till höger i pappas knä. Jag är ungefär åtta månader gammal &#8211; mer om det strax. Men vad ska den här bloggen handla om? Foto och film, egna projekt. Ibland är jag personlig, ibland förbannad &#8211; ofta på tröga politiker som inte tar [&#8230;]</p>
<p>Inlägget <a href="https://klintberger.se/blogg/nu-startar-vi-igen/">Foto, film och tröga politiker</a> dök först upp på <a href="https://klintberger.se">Klintberger</a>.</p>
]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[
<figure class="wp-block-image size-full"><img fetchpriority="high" decoding="async" width="1000" height="620" src="https://klintberger.se/wp-content/uploads/2022/09/Orby-Stockholm-1948.jpg" alt="" class="wp-image-239527" srcset="https://klintberger.se/wp-content/uploads/2022/09/Orby-Stockholm-1948.jpg 1000w, https://klintberger.se/wp-content/uploads/2022/09/Orby-Stockholm-1948-980x608.jpg 980w, https://klintberger.se/wp-content/uploads/2022/09/Orby-Stockholm-1948-480x298.jpg 480w" sizes="(min-width: 0px) and (max-width: 480px) 480px, (min-width: 481px) and (max-width: 980px) 980px, (min-width: 981px) 1000px, 100vw" /><figcaption class="wp-element-caption">Örby i södra Stockholm sommaren 1948. Längst till vänster mamma och Bengt, fem år. I mitten min morskusin Åsa Rehn och hennes mamma Ingrid Rehn. Längst till höger sitter jag i pappas knä. Åsa och jag är ungefär lika gamla. Foto: Gunnar Rehn.</figcaption></figure>



<p class="wp-block-paragraph"><br>Välkommen till min blogg. Jag är med på bilden ovan, barnet längst till höger i pappas knä. Jag är ungefär åtta månader gammal &#8211; mer om det strax. <br>Men vad ska den här bloggen handla om? Foto och film, egna projekt. Ibland är jag personlig, ibland förbannad &#8211; ofta på tröga politiker som inte tar itu med klimatkrisen. <br><br>Men tillbaks till bilden ovan. De tre barnen där lever, inte föräldrarna. Ja, ungefär som det brukar vara när åren gått. Jag saknar mamma och pappa mycket, det blev så tomt när de gick ur tiden. Nu står jag själv först i ledet, något som Anders Carlberg, legendarisk ledare för Fryshuset i Stockholm, mycket handgripligt visade på en föreläsning i det kalla huset.<br><br>&#8211; Nu när mina föräldrar är döda, sa han, så står jag först i ledet, och demonstrerade med ett rejält kliv fram mot publiken hur det kändes. Nu är tyvärr även Anders Carlberg död, han dog 2013.   <br><br>Carlberg växte upp på Södermalm, jag i Stockholms södra förorter, söder om det söder som det hette, och kanske fortfarande heter. Två Stockholmskillar, Anders och jag, men vi kände aldrig varandra.</p>



<p class="wp-block-paragraph">Jag föddes i Örby, någon mil söder om Stockholms city (hette centrum förr). Örby var landsbygd på 1940-talet. Visst det gick spårvagn dit men det var väl det enda stadslika. <br>Jag har få minnen därifrån, jag var liten när vi flyttade. <br>Många år senare skulle jag visa min mellandotter Åsa var jag vuxit upp. Men det var inte lätt&#8230;</p>



<blockquote class="wp-block-quote is-layout-flow wp-block-quote-is-layout-flow">
<p class="wp-block-paragraph">&nbsp;&nbsp; Men var är mitt barndomshem?</p>
</blockquote>



<p class="wp-block-paragraph">&nbsp;&#8230;jag hade ändå en klar minnesbild från senare besök hur det såg ut. Platsen i Örby där vi bodde hette Juliaborg. Vid en liten idyllisk korsning låg hyreshuset som vi bodde i. På andra sidan korsningen låg några butiker. <br>Vi frågade folk på gatan, de skakade på huvudena. Nej, ingen aning.<br>Frågade några äldre, jo, vid tredje försöket blev det napp. Vi fick en vägbeskrivning. Och där, se där!<br>Mitt barndomshem hukade sig under en dånande, fyrfilig trafikled som byggts på pelare över den lilla korsningen där barndomshemmet låg kvar. Det som verkade så stort förr, var så litet nu.<br>Och där utanför huset satt jag i pappas knä en varm sommardag 1948. Pappa blev 97 år &#8211; undrar hur gammal jag blir?</p>



<p class="wp-block-paragraph"></p>



<p class="wp-block-paragraph">Nya inlägg i bloggen ungefär en gång i veckan. Häng med!</p>



<p class="wp-block-paragraph"></p>
<p>Inlägget <a href="https://klintberger.se/blogg/nu-startar-vi-igen/">Foto, film och tröga politiker</a> dök först upp på <a href="https://klintberger.se">Klintberger</a>.</p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://klintberger.se/blogg/nu-startar-vi-igen/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
	</channel>
</rss>
